Basvägen och timmerhuggaren

Det var några karlar som åtagit sig timmerkörning och bodde i en koja långt borta i markerna. En av körarna anställde inga huggare men han var med och ställde basvägen i ordning, och det gjorde han hela vintern. Han sade till de andra körarna: "Får jag använda basvägen en enda natt till våren, så skall jag hjälpa er med vägen i vinter". Detta var de andra nöjda med förstås, men de var mycket förvånade över den där mannens beteende. Han satt inne i kojan 1 och gjorde yxskaft dagarna i ända hela vintern men bara små yxskaft som hammarskaft ungefär. Så en kväll frampå våren frågade han om han fick använda basvägen den kommande natten. "Ja, för all del", svarade de andra. Den natten glömde de aldrig, för det blev ett så förfärligt oväsen att körarna trodde, att de inte skulle få uppleva nästa dag. När det äntligen blev ljust och de kom ut och såg sig omkring såg de, att den andre karlens virke var hugget och framkört (forslat till flottleden). Men basvägen var så utsliten, att det inte fanns en gnutta snö kvar på den. Så för deras del var det inte att tänka på att köra mera på det snöföret – slädföret.