Ol Pers och stenen

Det var en som hette Ol Pers 'n i Ällön som var farbror till hustru min. Han blev vitertagen en gång.

Han och några andra hade varit i väglagning, och då det var färdigt så börja han gå hemåt. De andra körde och skulle ju komma strax efter. Då han hade gått en bit satte han sig på en sten och skulle vänta på dem, men då hade sten börjat snurra runt, och så hade den farit iväg med honom. Det bar iväg långt, och ibland bar det över sjöar också, men då hade han åkt i mjölktråg. Han hade kommit långt bort och varit borta i många dagar, då dom äntligen fick reda på honom. Men han var alltid skral till hälsan sedan, och inte var han riktigt klok heller.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.94