Jon och märrens öde

Jon Olsson i Solumsbyn han miste en märr var julkväll. Men en julkväll satte han sej i stallet, och då kom det en människa till'en, och då fråga han varför han skulle mista hästarna. "Jo", sa den där, "då vi har dukat julkvällsbordet, så stallar [pissar] märren på det." Och därför fick hon stryk. Men han skulle flytta stallet, sa'n. Ja, vart skulle han flytta det då, tyckte' n. Ja, han behövde bara flytta det framom. Och det gjorde han, och sen miste han aldrig nån häst. Och den gubben känner jag lika väl som jag känner mej själv.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 75