Drängen och gödningen

Det är inte så länge sedan jag hörde talas om en dräng, som var på Teg, som kunde lite av varje.

Det var våfferdagshelga, och det var ju en ungdomshelg, och han denna ville också fara ut, men då sa husbonn att han ville ha ut gödninga. Då sa drängen att nog skull gödninga komma ut. Och husbonn han fick stå och lassa på långt frampå natta, och gödninga hon for. Han kom nog inte därifrån förrän den tid drängen hade bestämt. Annars skulle förstås drängen ha lastat på och gubben ha kört, men nu tyckte han, att då han var så snål, så skulle han också få stå där. Och själv for drängen ut förstås.

Då dem var på slåtten så sa han åt pigan att dem skulle bara sätta sej och vila, och höet for in i ladan. Då han skulle köra hem höet, så hade han bara skakat skrindan, och hon for.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.126