Trollkonan och kon

Min mor hon tjänte i ungdomen hos ett folk i Sikeå som hette Eklunds. Och så hade dom en ko som hade nykalvat och mjölka alldeles oförfärligt. Men så kom det en faster till honom in i lagårn och stod och förbarma sej över att hon hade så grant ett juver. Men på kvällen mjölka kon inte ett enda dugg, och juvret vart som en granbark.

Då gubben i gården fick höra att hon denna hade varit dit, så sa han: "Då har den förbannade trollkonan förgjort kon. Men vänta, om hon kommer hit!" Och dan efter kom hon, och dom varskodde honom att hon kom. Och han lät henne komma innanför dörren, och så ryckte han åt sej en eldbrand från spisen och flög emot henne och skrek: "Det är du, din förbannade trollkona, som har förgjort kon för oss!" Och käringen ut på dörren och skrek: "Nu blir kon bättre! Nu blir kon bättre!"

Och kon vart bättre. Men sen gick hon (kvinnan) aldrig in i deras lagård mer, fast mamma var där i sex år. Nog gick hon dit annars, men aldrig var hon in i lagårn. Höll dom på med nånting där, och hon ville träffa dem, så bad hon dem gå ut.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.135