Eld, Stenar och Läkedom

Jag var i Luleå och arbeta, och jag kom ut för elakt en gång. Det brände åtminstone alldeles i ansiktet och illsved. Då gick jag till en käring där, som skulle förstå sej på sånt där, och hon sa jag skulle komma igen på kvällen efter arbetet. Då tog hon tre stenar, en ur luften, en ur jorden och en ur vattnet och hov in dem i järnspisen och elda dem röd, och så hade hon en vattenbalja och hov dem dit. Och stenen som var ur luften han for i småbitar, men de andra höll. Då hade jag råkat för i luften, sa hon. Och så fick jag dricka opp ett glas utav det där vattnet. "Resten gör jag själv", sa hon.

— Blev ni bra?
— Ja nog blev jag bra nog.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.156