Det borttappade barnet

Det var en som vart vittertagen, jag minns inte hur gammal han var, men det var ett barn. Och det var så fint där han var, och dem hadd så fin en mat, men han ville ingenting äta. Men till slut vart han ju hungrig, så han skull äta, men han var så väl lärt hemifrån, så han knäppt ihop händerna och välsigne maten. Men då vart han utkastad, och då såg han vad mat det var, det var ormar och grodor. Han hadd varit borte, så dem hadd sökt'n i tri dygn.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 143