Olle Nilsns Mörka Möte

´n Olle Nilsn här i Åsele han bodde förr ett tag i Lövberge i Vilhelmina. Så hade han varit till Klimpen en gång — och Klimpen och Lövberg det är längst norr i Vilhelmina, sen blir det Norge — och km och gick hem på vägen mellan där. Men då är det en bäck där på ett ställe, och åtill den storbäcken var det flera ener som hade hört rop och jämmer; men han hade aldrig hört nå där. Men nu då han kom dit så träffe'n en karl där, och han hälsa, men han säj att han kan inte veta om han (den mötande) svara eller inte. Men 'n Olle Nilsn han gick till vänster, och då gick karln dit också, emot honom. Då vek han av till höger, men då gick han dit också. Då vek han av till vänster, men då gick han dit också. Men då han för fjärde gången vek av — till höger — och han gick emot honom, så sa 'n Olle Nilsn: "Vem är du?" Då sa'n: "Jag är resehandlare och är från Västergötland, och jag kom från Norge, och här njöt [sic!] jag min död. Och jag hade fämtanhundreförti kroner, och det tog han. Det var höst, och han erbjö sej följ mej, för det bruke sve (bli issvall) här, och han tog yxa med sej, ifall han skulle behöv hugg opp na, men han slog ihjäl mej mä a. Och här ligg ja begraven (pekade därvid på en plats), och om du vill göra mej en tjänst, så tar du opp mina ben och för dom till vigd jord." Och 'n Olle Nilsn han såg efter på det där stället sen, och där låg bena, och han gjorde en näverryva och la dit det som var kvar utav bena, och då det blev vårhälja i Fatmomakk, så tog han näverryva dit och lämnade den åt prästen och talade om alltihop. Och vad prästen sen gjorde, det vet jag inte. Det är cirka 40 år sen det där hände. Han bor här i Åsele nu igen, 'n Olle Nilsn, och han har själv talat om det. I början höll han det hemligt, men på senare tider har han talat om det flera gånger. Och alla gånger har han talat om det precis lika.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 111-112