Vingängs magiska fiolspelare

Nere vid Vingäng var det en fotkvarn. Där kom forsgubben fram och lärde folk att spela fiol. Bara man kom ensam och hade en svart katt med och kastade i forsen, så fick man lära. Det skulle vara en torsdagskväll, andra kvällar kunde han inte spela. Det var en hemifrån, som fick lära sig där. Han hette Brant-Ola. Den spelmannen var till Kronsätmarknaden en gång, och där ville de ha honom att spela. Han spelade så att fiolen sprack, men då köpte folk en ny fiol åt honom och bad att han skulle hålla på att spela. Han spelade, så folk grät. Till slut så sprack också den fiolen. De köpte en till åt honom, men när han fick den, så ville han inte spela mer. Han kunde inte lära låtarna till andra. Om han gjorde det, så kunde han inte spela själv sedan.

Näcken kunde också spela. Men han var i sjön.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 31.