Vassveter och helande ritualer

En faster till min mor hade varit till en bäck å tvättat. Den bäcken kom uppifrån skogen å gick ned till älven. När hon kom hem så blev hon så illa sjuk. Di va` efter en käring som skull tâl om va det var. Käringen sa, att det var ”vassveter” i den bäcken. Det var av dem hon hade fått sjukdomen. Men för att hon skulle bli bra, så fick hon, när det blev kvällen, ta av sig linnet, så fick hon spotta i det tre gånger. Se’n tog käringen det linnet med sig å gick till bäcken å kastade det i. ”Nu skall ni ta dette”, sa käringen ”å gi henne tillbaka det hon skall ha”. När käringen kom tillbaka, så var det alldeles som det skulle smälla till utanför i detsamma som hon öppnade dörren. ”Mor Lisa blir allt bra,” sade hon, ”men hon får inte gå ut på tre dagar.” Så skulle en hålla dörren noga stängd om natten. ”Vassveter” skulle hålla sig i vatten, å om en kom nära dem fick en sjukdom på sig. De var osynliga, så en visste inte var en hade dem.