Tussen och skomakarn

”Tussen” gick i lagårdar och sög mjölken ur korna. I Hjärpliden bodde en käring som hade ”tuss”. Hon satte ut träbunkar om kvällen. Om morgonen var de fulla i mjölk. Så hade hon skomakarn där en gång. Han blev sittande att arbeta länge på natten. Så fick han höra att det skrek ”bonk, bonk, bonk”. Den kvällen hade käringen glömt att sätta ut bunkarna. "Tussen” stod utanför och skrek. Då kastade skomakarn en träläst ut genom dörren och rop: ”Jä ska ge däj för bonk”. Tussen kom inte tillbaka mer.

När di skulle göra en ”tuss” så plocka di ihop gamla tvagor och skräp och knöt ihop. Så piska di liv i den och läste otäcka böner. Så skulle di till kyrkan och gå runt den och läsa. Men om en skulle få bort en ”tuss” så skull en finn reda på dyngan efter honom. Å då tog man en mjuk vidja som en hade vridit motsols och så pisk en dyngan å tog den med sig. Kom det då en käring å bad om något skulle en visa ut henne å inte ge henne något.