Tussen och skomakarens hämnd

Tussen gick i ladugården och sög mjölk ur korna. I Hjärpliden bodde en käring, söm hade tuss. Hon satte ut träbunkar om kvällarna. Om morgonen var de fulla i mjölk. Så hade hon en skomakare där en gång. Han blev sittande att arbeta länge på natten. Så fick han höra att det skrek "bonk, bonk, bonk". Den kvällen hade käringen glömt att sätta ut bunkarna. Tussen stod utanför och skrek. Då kastade skomakaren en träläst ut genom dörren och rop: "Ja ska ge dej för bonk". Tussen kom inte tillbaka mer.
När de skulle göra en tuss, så plocka de ihop gamla tvagor och skräp och knöt ihop. Så piska de liv i den och läste otäcka böner. Så skulle de till kyrkan och gå runt den och läsa.
Om man skulle få bort en tuss, så skulle en finn reda på dyngan efter honom. Och så tog man en mjuk vidja, som man hade vridit motsols, och så pisk en dyngan och tog den med sig. Kom det då en käring och bad om något, skulle man visa ut henne och inte ge henne något.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.