Trollpackans hemlighet

I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märkyxorna upp i vädret. En trollpacka föll ner. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne.

Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: ”Här skall jag upp å ut” Den käringen hade en ”mjölkhare”, som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se’n fick hon den haren.

Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkarlarna var rädda för varandra. De var rädda för att den ene skulle vara värre än den andre att trolla. Palin uppe i Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å hederligt folk rädd för.

Virvelvinden kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skulle vara med den.