Trollkunskap vid Vingsjön

Jag kommer ihåg att det var en gubbe som var så farlig i fylla. Men då skulle käringen hans ställa med att han skulle sluta. Hon lade en 25-öring i munnen på ett lik. Så bad hon en gubbe – Jonas-Petter – att gå efter 25-öringen. Han hämtade den. Så lade han den i brännvin. Se’n gick han å ville bjuda hennes gubbe på brännvin, å då hade han lagt 25-öringen i botten på glaset. Nej, denna kan du ha själv, sade han å tog 25-öringen och kastade i ögonen på trollgubben.

Vid Vingsjön bodde en trollgubbe. ”Det var Jonas-Petter i Rasby. Det var en käring som skylde på att han gjort barn på dotter till henne. Men då tog han med sig en karl å gick till kyrkan. Han lyfte upp den karlen i fönstret. Han fick se prästen för altaret. Se’n så gick han till graven, för den käringen, som skylt honom, var död. Då gjorde han trollkonster där så att en död kom upp. Men det var inte den rätte han ville ha tag i. Han hade tagit fel på grav. Då sa han till den att han skulle gå å lägga sig. Men se’n gick han till rätt grav å fick upp henne. Han skällde ned henne. Han gick baklänges å trätt med henne så mycket han orkade, så slog han med armarna. Den andre blev stående å kunde inte komma ur fläcken. Men när Jonas-Petter hade trätat nog med käringen, så sade han till kamraten. ”Kom nu så går vi.” Då slapp han loss.

Om en trodde att någon kunde trolla, å en skrev upp dens namn på ladugårdsdörren. Om det var blod på dörren om morgonen, så var det en trollkäring eller trollgubbe.

Om en tar något från en som kan trolla, så kan han inte göra något vid en, bara en lade något i stället.

Vi gick förbi ett rovland, när en käring. Då såg vi att hon hade en död mus i en klyp sittande i rovlandet. Vi tog den å kastade bort den. För det var trollkonster. Det skulle vara skydd för rovorna.

Kamraten blev sjuk. Å det var säkert trollkäringen som kunde det.