Trollkonst och kärlekstricks

Om en ville ha sig en rik hustru, så skulle det finns knep så att en skulle kunna få en rik flicka att tycka om en. Då skull en ta en ”fröns” som var vit till färgen. Den skulle en ta och hänga upp i ett träd på ett avlägset ställe. Så skulle en gå till det trädet i tre torsdagskvällar i rad. Tredje kvällen skulle en skära ned henne å ta henne med sig. Nästa gång en gick till nattvarden, så skulle en ha henne med. När en gick till den tösen en ville ha och bli gift med, så tog en av de torra klorna med och skrapade på flickans ”bara lekamen” med den. Se’n var inte flickan i stånd att komma från en. Hon skulle få tycke för en. Jag vet att detta förekom. Men det räknades som syndigt. Om en blev vid en tös på det viset, så blev det inte bra i äktenskapet. En blev lett åt varandra.

Far min var och skar på en åker. Där växte s.k. ”lönhavre”. Den växte fort, så att den ville växa över den andra säden. ”Denna havren är inte god att bli kvitt,” sa far till en gubb, som han visste skull vär en slik trollgubb. Jo, sa’ gubben. Det är ingen sak att få bort den. När du äter julkväl, så skall du ta av all slags mat, lite gran av vart och sätta i en bonk under bordet. Se’n skulle en blanda det i lag med säden, när en sådde. När en slog säden skulle en gå ut naken, så skulle en slå tre slag mot nolstjärnan och säga:
”I havsens djup, så långt att ingen åker ser eller hör.”

Om ett barn var sjukt, så var det inte annat än att skicka efter en trollkäring och hon ”kringa” kring barnet med en eldbrand. Så det var så att när ett barn blev sjukt så troddes det att ”den lede” var inne å då skulle han jagas ut med eld. Hon förde branden tre gånger runt ungen, sedan kastade hon branden genom dörren ut på backen. Käringen sa något, när hon kasta ut branden, att den skulle till rödaste helvetet, så långt hon kunde komma.

På ett ställe kom jag in, och där låg käringen sjuk. Hon hade fått ”håll”. Hon hade en lie på vardera sidan om sig. När det onda tog till, så tog gubben en täljkniv och höll över henne.