Trollkarlen i Höljes

Det var en i Höljes som meste pengar. Denne, som blev av med penningarna, for till Palin. Palin var den värste trollkarlen i mannaminne här. Karlen, som sökte Palin hade brännnvin med sig. De satte sig till att supa. När det led så att Palin vart påstruken, så sträckte han på sig å gick fram till bordet å satte sig. ”Om pengarna nu ä innerst inne i helvetet så skall de fram, å tjuven skall du få se”, sade han. Så satte han en kaffekopp på bordet å slog den till hälften med brännvin. Så tog han psalmboken i handen, men den höll han stupe. Han var inte läskunnig å då kunde han inte veta om han höll henne rätt eller rase. Så läste han fader vår både baklänges – å framlänges. Han skulle ha Guds ord i handen, annars gick det inte att få fram tjuven. – Så slog han psalmboken i bordet å svor å sade: ”Nu skall du gå å se i koppen, så får du se den mannen som stal penningarna.” Den som hade blivit bestulen kände igen den som var i brännvinet. Men han sade till Palin, att den kunde det inte vara, för det var en hederlig ock rättskaffens människa. Men Palin gick inte från sin mening.

”Det här let på mig det”, sade Palin, å svetten rann av honom. ”Jag börjar bli för gammal.”

Det var som en tjock dimma i koppen å i den dimman var bilden av kamraten. Efter som du nu inte tror att det var denne mannen som stal penningarna, så skall du gå till kyrkan till söndag i god tid. Då kommer det in en person där som du skall ge akt på – för det kommer att hända något märkvärdigt med den i korsgången. Å du skall stanna i korsgången å se.” Karlen gick åt kyrkan å stannade i korsgången. Rätt som det var så kom den som han hade sett bilden av i brännvinsglaset. När han kom in så föll han pladask i golvet å blev liggande. Det var väl så att han svimmade.

Du skall få se, sade Palin, att han skall inte få fred förrän han har lämnat pengarna tillbaka.

Så skulle den personen (tjuven) fara till Amerika. Men innan han for så gick han till den som han stulit från å bekände å talade om att han skulle fara å att han ville betala. Men han kunde inte betala mer än hälften. Det andra skulle han betala sedan. Då talade han om att han inte haft någon ro för detta. När han kom till Amerika så betalade han den andra hälften å mer till.

En gång var Palin sjuk å hade varit i Torsby. Han var liksom litet vimmelkantig så att han inte visste mer om var han var hemma än att han skulle till N. Finnskoga. Han åkte gästgivarskjuts. När han kom till en gästgivaregård i Ny socken, så blev han lämnad där. Men ingen visste annat besked än att han skulle till Finnskoga. En skjutsdräng fick följa med honom. Denne frågade flera gånger under vägen vart de skulle köra. Du behöver inte att vara bekymrad, svarade han, för hästen går utan vidare till min stuga. Skjutsdrängen var rädd. Men han lät hästen gå. När de kom på denna sidan Höljes så tvärvek hästen av åt sidan å på en smal skogsväg, det gick så att kvistarna rök. Skjutspojken skulle försöka att vända hästen, men det gick inte. Jag säger, att du skall låta hästen gå, sade Palin. Så gick hästen fram till en stuga å stannade mitt framför ingången. Då gick gubben ur å talade om, att han var hemma. Så sade han till körkarlen att han skulle låta hästen stå å gå med in å få traktering. Men när Palin var inom dörren, så gav pojken hästen ett rapp med piskan å for. Han förstod vem han hade varit i lag med. För Palin var alla rädda.

Palin gjorde dotter sin tokig, det var meningen att det skulle träffa en annan, men han tog fel den gången.

Det var inte roligt att få något med den gubben att göra, för han kunde trolla så att en blev tokig eller också så miste en livet.