Trollkäringen och drängen

Det var en dräng på en prästgård. Och prästfrua var en tocka trollkäring och skulle till Trondhejm mä påsknatta, och då tog hon drängen te ri på, för se hon hade ett tock' betsel, så när hon satte på en det blev han häst. Och när hon kom fram band hon honom vid en gärdsgård, men så for betslet av honom, och när hon kom tillbaka ville hon sätta det på honom igen. "Nej", sa han, "nu ska vi byta!" Och så satte han betslet på prästfrua och red hem och ställde henne i stallet, och det var en så grann märr. Men han låtsades inget om för prästen, utan på morgonen fråge han honom, om han inte ville köpa en grann märr, som han hade kommit över. Prästen var fôll med ut i stallet och såg på och märren och skeck ätter hovslagare och lät sko henne. Men då tog drängen bort betslet, och då var det prästfrun som stod där, och då var de tvungna te skeck efter fältskär och ta av skorna, och då flöt blogen från henne, intan.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 229