Trollhare och magi

Borta i Röjen skulle de ha trollhare. Det var en käring där som hade alla konster med det onda. När hon ville ta mjölk från andra, så släppte hon iväg denna ”trôllharn” å då kom han inte hem förrän han hade späckfullt med mjölk med sig.

”Trollhare” kunde en göra själv om en tog den lede till hjälp. Men det gick inte utan honom. Det var en viss natt på året han skulle göras. Jag minns inte vilken natt. Då satte man ihop stickor, ullgarn, hår, naglar. Så skulle en sticka sig i ringfingret å låta det blodet komma på det en hade satt ihop å så skulle en nämna den ondes namn. Då kom han å satte liv i haren.

”Pukdyng” kom från ”trollharen”. Han gjorde sådant på stubber å trä. Det var som skärt smör å låg i små klosser. Det var som skinn över. Mor min lärde mig att en skulle ta detta med sig å ha i en dosa å låsa in. så skulle en inte få olägenhet av trollharen. Han fick ingen makt då.