Troll, präster och öde

Här var en präst som hette Svartengren. Han hade gått i Wittenbergs skola. Han var "klarsynt” och kunde förvända ögonen på folk. Om någon skulle dö på ett ställe så tala han om precis dagen. Det slog in.

Om påskmorgonen sitter påsktrollen bakframpå i kyrkan och stickar på en strumpa. Svertengren hade en lejpräst från Dalby som hette Persson. Han skulle predika i kyrkan om påskdagen. Han sade emot Svartengren att det inte fanns påsktroll i kyrkan. Du skall få makt att se dem från predikstolen, sade Svartengren. När han kom upp på predikstolen fick han se dem. De vände ryggen mot honom. Se’n bad han att han skulle få slippa att se dem. ”Nej”, svarade Svartengren, ”när du var så ivrig med att vilja se dem, så skall du få se dem varje påskdag du predikar.”

Knöske-Halvar kunde trolla. En gång var han full och ostyrig. Då mötte han prästen. Prästen stannade och förmanade honom och dömde honom för det myckna supandet. Men då knöt Halvor näven mot prästen och sade: ” Hädanefter skall brännvinet komma att smaka sött som honung i munnen på dig.” Nästa söndag som prästen kom från kyrkan, fick han en förfärlig tandvärk. Han tog brännvin i munnen den ena gången efter den andra. Det var sött som honung.

När han hade tagit brännvin några gånger, så slutade tandvärken. Men prästen hade fått smaken på brännvinet. Och efter den dagen vart han förfallen i sprit. Den prästen hette Branzell.

Palin satte ut snaror att ta fågel i. Han smörjde snarorna med blod som han hade tagit av folk.

Oblat användes om en ville bli säker skytt. Då tog en oblaten och sköt sönder den. "Trôllpôse” gick de och lade under varandras lagård. Det skulle bli otur med kreaturen då.
Mor min hitta en sådan i fårhuset. Den tog hon och brände upp. – Det var någon som hade kastat in den där för att fåren skulle ta skada och dö, så att en varken skulle få kött eller ull.

Kvicksilver var bra att skrämma bort löss med.