Tomten och logens gåta

En gång så var det en ”tômt” som hade så stor flit med att dra allt till huset. Hur mycket gubben tröskade så tog det inte slut på ”logôlva”. När han kom till logen på morgonen så var det lika mycket säd som när han slutade att tröska dagen förut. Detta var konstigt tänkte gubben, å så skulle han ställa sig å se efter. I mörkningen så gick han till logen å tog drängen med sig. Å så stod de å väntade för att få se hur detta bar sig till. Så fick de se en ”tômt” som kom bärande med ett ax. Han hade det hängande på ryggen. När han kom in på logolvet, så kastade han ned axet. Sen gjorde han en djup suck som om det skulle ha varit så tungt. ”Da skulle jag tro att det var något att sucka för”, sade gubben. Då tog tomten upp axet på ryggen igen å sade: ”När jag har burit från dig så mycket som jag burit till dig, så lär du väl ingenting ha”.

”Tômter” fanns dä fäll. Det fanns en som di kalla för ”hustômten”. Han skulle ha en skål med gröt om julkvällen. Den gröten ställdes på logen. Om han fick vara ifred, så ofreda han ingen. Di gamle beskrev att han hade långt hår, röd mössa å en kälk å näverskor.