Tômten i stallet

Vet sagesmannen vad det är för väsen som bruka hålla till i stall och ladugård? Svar: ”tomtegôbbar vetja”. Dessa brukade hålla till i stallet. En kunde råka på dem var som helst. Mor såg en som kast sig över en grind. Se’n blev han osynlig. Det var en liten gôbb- en aln lång. Han hade ett rött trasknyte i ena handen. Det fanns allt fler som sett ”tômten”. Det var på ett ställe di had två hästar i stallet. Den ena hästen var ständigt så mager och orkeslös. Den andra var fet och frodig, så att det sken av honom. En kväll, när husbonden skulle ge hästarna nattfor så fick han se en ”tômtegôbb”. Husbonden kröp i en vrå och låtsas inte se honom. Tômten gav den ena hästen full krubban med hö, den andra hästen tog han från de strå han hade i krubban och gav den feta hästen. Se’n tog han en piska och slog den magra hästen så mycket han orkade. Då gick husbonden fram och frågade varför han bar sig åt på det viset. Du kan gå med mig ned och se hur det ser ut där jag bor, sade tomten. De gick. Så skulle husbonden bli fägnad. Då började det rinna ned från taket. Nu ser du, sade tomten, hur svårt jag har det. Så fick husbonden flytta hästen i ett annat spilt. Sedan vart båda hästarna lika vackra. Båda hästarna stod ryktade och fina på morgonen.
”Tômten” var vid pass en aln lång. Han hade grå hatt på huvudet. Men alla var inte lika klädda. Somliga gamla sa att han hade en röd toppluva på huvudet, andra att han hade en grå hatt.

Det var några flötare som höll på å flöta timmer på Kristi himmelsfärdsdag. Då satt det en sådan gôbb på timmerflôten. Di trodd att han visade sig för att di flôt timmer den dagen.
”Tômten” var beskedlig om en var beskedlig mot honom. Han fick traktering om julkvällen. Han kom då å ville ha av julgröten.