Tomtegubbar och magi

En gång skulle jag gå till Bograngen. Det började att bli skymt på kvällen. När jag kom inemot Klarabron, så fick jag se en lång rad med små gubbar. De kom uppifrån backen å sprang rätt över landsvägen å nedåt älven. Men inte ett ljud hörde jag. Det var som skuggor. Det kunde inte vara annat än tomtegubbar. De var ute om kvällarna å sprang. De gick till främmande gårdar å tog med sig hö å det de kunde få tag i.

På ett ställe hade de en tomtegubbe i kvarnen, som stod i en fors. Den tomtegubben hjälpte till i kvarnen. Om mjölnaren ville ha mjöl siktat, så var det bara att han ställde det på en viss plats i kvarnen om kvällen, så var det siktat till morgonen. Mjölnaren hade fått se tomtegubben en gång, å då var han så trasig. Då bad han gumman sin att hon skulle väva å sy en kostym åt tomten, som han skulle få till julafton. Det gjorde hon. När det blev julafton, så tog mjölnaren kläderna med sig å hängde dem i kvarnen så att han skulle få ta dem om julkvällen. Men nästa gång som mjölnaren kom till kvarnen, så stod tomtegubben i dörren å hade de fina kläderna på. Innan han blev borta sade han: ”Grann gôsse vill int sekt mjöl mer”.

Det var på ett annat ställe som tomtegubben inte var belåten utan kom å visade sig. Det var på kvällen när folk satt å åt så kom han in å bad att di skulle komma med honom å få traktering. De gick med. Det var så fint alltihop. Det fanns inte lort på något ställe. Å han hade ställt fram mat på bordet. De skulle sätta sig intill, men då började det å ”skvâl” ned på bordet, så alltihop blev förstört. Då talade tomten om att var gång som han skulle äta så ”pess” hästen, så att det rann ned på bordet. Husbonden fick lova att han skulle flytta stallet.

Min far såg tomten i stallet en gång. Då hade han en svart hatt med breda brätt. Annars så brukade han ha en röd mössa på huvudet. Tomten tyckte inte om mer än en häst. Om det var två hästar i stallet, så fick inte mer än den ene. Den andre fick stå med tom krubba. Men den hästen som han höll till hos, den var tjock å fet å grann.