Tomtar i Finnskogen

”Tômten” finns ännu sör i Finnskogen. Det är inte länge sen jag hörde talas om dem. Tomten hade en ”röd långluva” på huvudet. Det fanns tomtar i kvarnan vid Letafors. Men det var sällan att någon fick se dem, för de var så skygga och kunde göra sig osynliga. När den gamla kvarnen revs, så blev de borta. Om en människa fick syn på tomten, så sprang han in i hjulhuset och gömde sig. Det gick inte an att gå och se efter honom. Då fick en en örfil.
På Finnskogen hade de ”tômten” till hjälp i stallet och ladugården. Om inte kräken fick foder i rättan tid på kvällen, så pass han på och gav dem. Om julkvällen fick han kalas. Då bar matmodern ut en skål med gröt och satte i uthusen. Gröten skulle vara varm så att rök av honom. Sked skulle det också vara i fatet. Det var på ett ställ som matmodern hade satt ut gröt åt tomten. Drängen kom och fick se gröten och åt ur den. När han hade gjort det så gjorde han sina behov i skålen. Men [en] kväll, när han kom till samma ställe för att se om det fanns någon gröt, så fick han ett slag i huvudet, så han blev aldrig riktigt vid sig.