Syner vid dammluckorna

Det var en pingstkväll vi höll på att flöta. När vi hade slutat att flöta så skulle jag gå och stänga dammluckorna. Då såg jag di kom roande med en båt. Det var tre stycken. Vi drog båten långt upp på land. Jag hörde hur de slog i årorna. Jag tyckte det skulle vara bekanta, så jag gick dit för att hälsa på dem. Men det fanns inte likt till varken folk eller båt. Jag hade ”sett i syne” den gången.

Det var som en annan gång. Jag och en kamrat kom från Bograngen. När vi gick och pratade så drog kamraten mig med långt utåt kanten på vägen och frågade om jag inte såg folk. Den gången såg jag ingenting. Han höll mig på kanten hela tiden. Jag förstod att det var något, så jag sade ingenting. Nästa gång vi råkades så sa han: ”Det var allt tur, Henrik, att du kom undan den gången, för det var ett helt liktåg som kom och bar en kista.” Han ville inte tala om det samma kvällen, för han var rädd att vi skulle bli sjuka. Om det nu var rätt eller galet det han såg, vet jag inte. Men det var fler än han som hade sett sådan syn.

”Den lede” var och tog folk i förväg. Det brukade inte dröja förrän en fick höra att någon hade dött.