Spöken i Finnskoga

I Röjden i S. Finnskoga spökade det så att folk var tvungna att flytta från gården. Det var osynliga väsen där. Dottern satt och kärnade smör. Då var det något som tog tag i kärnan och skulle slita den från henne. ”Han är stark, han är stark”, skrek dottern. Så orkade hon inte hålla kärnan längre. Hon såg intet väsen. En jämnårig till mig var dit. Han blev bjuden på kaffe. Bordet var en kluven stock och väggfast. Som de satt och drack kaffe så sprack bordet mitt itu. Det var omöjligt att företa sig någonting.

På kyrkogården var det väsen om kvällarna. De döda var uppe och blev ovänner. Det var en präst som hette Svartengren. Han var tvungen att gå till kyrkogården om kvällen och tysta dem. En kväll fick drängen följa med, men när de kom till kyrkogården, så fick han inte gå med längre. Men drängen kände igen rösten på en del av de döda. Många andra hade hört väsendet på kyrkogården och känt igen rösten på döda.

I den gamla drängstugan på prästgården höll det inte fred om nätterna. Det dundrade och förde väsen. Drängarna stannade inte länge, för de hade ont av det. En natt såg jag ett stort svart föremål där, men vad det var kan jag inte säga. Kl.12 en natt så skakade det och slet i bordet.