Smedja och mörka makter

Två gubbar gav sig bort till en smedja å satte sig att spela kort på smedjestabben. När de hade suttit en stund å spelat, så kom det en främmande å gav sig i lag med dem å frågade om han inte kunde få vara med å spela. De slog sig i lag alla tre. Ibland tappade han, å ibland så vann han som de andra. När de hade hållit på att spela en stund, så förstod de vem de hade kommit i lag med. Men de slapp inte undan. Så fick de se att det vart en ring runt kring dem. Denne ringen gick ihop mer å mer allt eftersom de spelade. När folk kom upp om morgonen, så gick de till smedjan å såg.

Detta var natt till söndag.

Då gick de efter prästen, för de kunde inte göra något. Han kom in till dem, å då var det ”gammel-Erik” som satt där. Han drev ut honom. Om de hade fått hållt på å spelt tills ringen hade gått ihop, så hade de vart tagna. Eller om de fått sitta där tills prästen hade kommit på predikstolen. Den ene av karlarna var smed. Å det var den som han hade velat åt, å då hade den andra fått följa med.

Det var på ett annat ställe som ”gammel-Erik” var inne å skulle ta ett fruntimmer. Det var tre präster där. De två orkade inte få ut honom, men den tredje hade varit i Wittenberg å han hade makt, så när han kom, så var gammel-Erik borta. Men när han skulle fare hem, skulle han över en bro. Där fick han se en svart hund. ”Jag reser i tron”, sade han å körde lika bra. Men det var en annan gång han var ute å körde, å då for kärrehjulet undan. Han gick ur å satte på det igen. Han körde inte långt förrän det for undan. ”Jag reser i tron”, sade han å for igen. Men tredje gången som hjulet for undan, så tog han själve ”puken” å satte dit å slängde hjulet i kärran.

En annan gång så var han ute å körde om natten. Då fick han se något som lyste i landsvägen. Då trodde han att det var ”puken” som låg där. Han lyste honom åt helvetet. Nästa dag så kom en bonde å frågade prästen om han hade sett till någon järnstör på vägen. Då förstod han att det var järnstören som han lyst åt helvetet. Jag skall betala dig för den, sade prästen till bonden.