Skogsråets mystiska makt

Jag har inte sett ”Skogsråa”, men jag hörde så my, att de talade om henne. Far hade sett henne. Han höll mycket till i skogen. Det var kolning å tjärbränning i skogarna den tiden. Min farfar höll på att bli tagen av henne. Han var i skogen å brände tjära. Då kom hon å ville värma sig. Hon vände rôva till elden å skulle stek den. Mens hon stod där så frågade hon farfar vad han hette. Hon tänkte sig till att lura fram namnet. Men farfar sa att han hette sjôl. Han ville ha bort henne, så han tog en eldbrand å snudde i rôva på henne. Hon blev bränd å sprang å skrek att sjôl hade bränt henne. Hon skrek på de andra skogsråra, men de svarade: ”ha du sjôl bränt dej, så kan du ha’t så gôtt”.

Så var det en inspektor som hette Wätterstrand. Han kom ut för henne på skogarna här. Han mötte en grann jänt en gång, å han slog sig i språk med henne. Men hon fick så my makt över honom, att hon höll på att ta liv av honom. Det finns en visa om detta, men den mins jag inte.

Far hade henne till hjälp vid milan. Han kunde lägga sig å somna när som helst. När det var tid att han skulle upp, så kom hon å knackade på kujdörren.