Skogsrået och hästen

”Dä va e di kall skogsrå” Farfar min hade haft henne med ända från Långflon till Höljes en natt. Det var ett stort kvinnfolk. Han såg att detta kvinnfolket kom från skogen. Han tyckte att hon gick baklänges. Hästen började snarka, å det bar iväg med honom. Men det hade inte gått långt förrän det tog igen. Han höll inte på å kunna dra tomma släden. Farfar gick av, men han drog lika tungt ändå. Till slut så stannade han i en backe, men då gick farfar fram till huvudet på hästen å tog upp betslet å tittade genom det längs med ryggen på hästen. Då fick han se ett stort kvinnfolk som satt bakpå släden. Benen släpade på backen. När han satt betslet på hästen, sade han: ” Nu i Guds namn går du, å det som är med får inte skjuts längre”. Jämt som han hade sagt ut detta så tog hästen i å springa som om han hade blivit tokig. Sen gick det så ända hem.