Skogråns förtrollande möte

Benämning på kvinnligt skogsväsen: ”Skogrå.” När en var liten å de var rädd för att en skulle springa åt skogen å bli förvillad, så skrämde mor en för ”skogsråa”. Hon var i skogen. Hon kunde göra sig till en buske. När en kom intill henne, så blev hon som en människa, då kunde hon ta en med. Se’n kunde en inte hitta tillbaka utan en fick stanna i skogen.

Di som låg i kojorna i skogen kunde inte veta ordet av förrän di kunde ha ”skogsråa” när sig. Min farfar var i skogen å kola å då skulle han passa på å bränna tjära med en gång. Han höll på med det, men då kom ho som ett yrvär å ställde sig mitt för varmen. Han höll på å inte skulle komma intill. Det börja å brinna, så han var rädd att det skulle ta eld i tjäran. Men ho gick inte dän. När ho hade stått å gnutt [?]en stund, så fråga hon va han hett. Men då va dä han som inte va sen å tog tjära i sleven å drev i ä’n på henne å sa, att han hette "sjöl”.. Ho i springinga åt skogen å skrek: ”Sjöl brände mäj, Sjöl brände mäj.” Men se`n fick han vara i fred.