Skammens väg till evighet

De som mördar sig själva, när de är unga, får gå till dess att de skulle få sin rätta död. Å se’n får de ännu värre straff. Det var en piga på västra sidan älven. Hon hade tagit fosfortändstickor å mördat sig med. Se’n var det en västpå som fick tala med henne. Då talade hon om att hon fick gå mellan den plats hon tog livet av sig och kyrkan. Se,n skulle hon få värre straff, sade hon.

En gubbe här sör i gården gick å hängde upp sig. Skam hade varit efter å jagat honom. Det syntes i snön. Gubben hade sprungit å kutt i snön dit han hade hängt sig. En gubbe kom å fick se honom, och när han kom fram, sade han: ”Där hänger du som en torrfisk nu”. Men det skulle han inte ha sagt, för han fick straff. Den döde vred huvudet på honom, å sådan fick han gå i all sin tid sedan. En skall inte göra narr av någon död.

Alle som tog livet av sig, fick gå till dess att tiden var ute. De kunde inte bli saliga. Den onde tog dem. Det var ingen död en behövde vara så rädd för som för sådana som tagit livet av sig. De kom å visade sig. Men det var inte farligt på andra vägar än dem de brukat gå. Kyrkvägen var inte säker.