Röjden och de döda

En kunde inte var säker när någon hade dött än han kunde komma igen. Han kunde komma upp ur graven, för det var inte säkert förrän kroppen hade ruttnat. När det inte var något kvar av kroppen, så kunde inte den döde komma å visa sig.

Den döde var så van vid hemmet, så en kunde vänta att han skulle komma tillbaka. Om en inte gjorde efter den gamla ordningen i hemmet utan en hitta på något nytt, så kunde den döde komma och ramla ock skrämma en. Borta i Röjden ville inte käringen ligg från stugan, sedan hon var död. Dä spök där så knappt int människa trodde sig dit till slut. Hon hade inte fått döingben med sig, som hon hade tagit medan hon levde. Jag ville inte ta något från kyrkogården för aldrig det, för di döda vill ha det tillbaka, å då kan en få ont av dem. Där i Röjden for grytor och allt fram och tillbaka av sig själva. Det var spöke i allt ihop som en skulle ta i.