Påskkäringen i brunnen

Den övre ändan på ”vindslån” var ett säkert tillhåll för påskkäringar om påsknatten. Det var just på översta ändan de ville ha tillhåll. Men för att inte en skulle få påhälsning där så sattes ”ångerstål” i övre ändan. Det fanns nog inte en sådan stång utan stål. På Skylbäcken i Sysslebäck fanns en brunn där det var stång att ta upp vattnet med. En påsknatt så hade en påskkäring satt sig på vindslåändan. Men det var stål i ändan så hon föll ned. Hon kunde inte hålla sig kvar. Någon fick höra ett rop ur brunnen. ”Hôcken har du mä däj i brunnen”, frågade den som fick höra ropet. ”Ingen a’n än Gud allena”, svarade det ur brunnen.

När de kom till brunnen, så var det San-Siri som låg i brunnen. Denna käringen bodde på Sandheden omkr. 150 m. från brunnen. Hon fick bekänna att hon gått upp på ”vindslån”. Vad påskkäringarna skulle göra så för vet jag inte.

Upphämtningsanordningen vid brunnen bestod av ”vindstolpe”, uppe i änden på stolpen en vindslå, ”vindstång” och ”vindbött”.