Osynlig byteskalv

Det var i far mins tid på Bennäset. En ko skulle kalva. Det minns jag, för jag var med om detta. Jag ställde till en kätte åt kalven. Nästa morgon, när vi kom till ladugården, så hade kon kalvat och kalven låg i kätten och var torr. Det var en stor tjurkalv. Så bad far min, att jag skulle fara och köpa söm. Byxorna hängde på väggen. Jag hade penningpungen i dem. Jag tog den och kände, att den var tung och stinn. Jag tog upp och såg efter. Då var den full med silverpengar. Jag frågade alla i huset, om de hade haft pengar i pungen, men det var ingen, som hade haft den. Då räknade vi ut, att det var en byteskalv. Det var så, att "de osynliga" hade velat ha en kvigkalv. Så hade de tagit kvigkalven och lämnat tjurkalven. Så var det bytespengar, som jag hade fått av de osynliga.

Denne kalven blev så stor. När vi skulle ta död på honom, så höll vi på att bli alldeles bet. Vi ville inte äta köttet själva, utan vi sålde det till andra.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.