Oro på Brattmon

På Brattmon var det ett ställe som det aldrig var fred om kvällen å natten. Så fort folk hade lagt sig, så var det alldeles som stugan skulle villa trilla ned. De sköv ned av taket så det var ett dunder. Detta höll på var natt. Det var som att de osynliga åkte ned för stugtaket. En natt så satte gubben sig upp mitt i natten i sängen å sade: ”Ha jä’ byggt nôn för när, så får ni lôv å flött, för jâ’ har int rå å flött. Här ska ja bo i Jesu namn, så ni får gi er härifrå.” Se’n vart det lungt.

Men så var det på ett annat ställe som husbonden mötte en ”tocken där berggubb”. När de möttes, så sade ”berggubben”, ”Du lär flytt på dina kor, för vattnet rinner fullt över mitt bord”. De akorder med varandra. Berggubben sa, att det var inte makt att ha mat på bordet. Den blev förstörd. ”Då får du flytt”, sa husbonden, ”för jag är inte go till att flytt”. Det blev så. Men det blev inte fred i ladugården. Korna gick lösa om natten.

”Ôm en int hot dôm nô så had’ en tock hjälp å dem. Men va en stygg mot dôm så feck en li för’t”.