Oärligt kärleksöde

Det var i min ungdom, så vet jag att det var en jänt som var kamrat till mig. Hon hade en mor som di påstod kunde litet mer än andra. Så var det en av grannpojkarna som bruka å smyga sig till jäntan om natten å fria. Mor hennes fick veta det. Så en gång, när pojken kom dit, så hade hon lagat iordning brännvin i en butelj å detta sade hon till jäntan att hon skulle bjuda pojken på. Pojken tyckte det var gott att få brännvin, så han drack. Men efter den dagen så fick han springa till jäntan var natt. Han kunde inte komma från henne. Hon hade gitt honom in så att han inte skulle ta sig frå henne. Di blev gifta. Men di fick inte ungar. Å det fick de till straff för att det inte hade varit ärligt frieri, utan att di hade kommit ihop med den ondes hjälp. –För det var så att om en jänt tog av månadsreninga å blanda i åt en karl, så ville han häng på som en plåsterlapp se’n. Men det var ett ont att ställa till så. Det blev inte bra på nô vis mellan kvinnfolk å karl som kommit ihop på det viset.