Nattens mystiska ljud

Nu kommer inte kora våre hem i natt, sa syster till mor, när hon kom in, för jag hörde en bjällra så fin. Det var den finaste pianomusik i den. ”Bergfolk” håller på att beta. Den natten låg ”krettra” ute. Vi fick inte se dem förrän solen hade gått upp på morgonen. Då hade de så brått när de kom.

Gubben i Balkås hörde en grann bjälla. Det var som silver i den. Det var troll och slikt som hade så fina bjällen på korna. De hade en bjälla på varje ko. Så när de kom med sin koskock, så var det finaste musik. Di är inte borta än riktigt, för en kan få höra dem i skogen.

Far ock hans kamrat låg under en granskyl om natten. Pappa fick höra ett drev hundar. Det måtte vara ”berghun” som skäller, sade han. När de hade ätit och lagt sig så fick han se en svart hund – en blänkande svart hund. Han satt innerst vid elden som han skulle värma sig. Se ”berghun”, sa han åt kamraten. Men då blev hunden borta.