Mysteriet om mjölkharen

”Mjölkhare” var det somliga käringar som hade. Mor till ben-Halvard hade en sådan. Hon hade den bland grytorna i spisen. Det var en som fick se den å skulle ta den å betrakta den. ”Lägg den tillbaka, för det är min mjölkhare”, sade käringen. Han var svart. Om natten så drog han full faten i mjölk. Men om dagen var det inte något liv i honom. De påstod att det gick att få ihop en mjölkhare av svart, ull, trasor å ragg. En kunde få tag i den som hade haren, om en tog å piskade i en ruka, som han hade lämnat från sig. Det var en som kom på en sådan på en stubbe. Han tog en vija å piskade, så att det skvatt omkring honom. På kvällen kom det en käring å hade så brått. Hon gick inom dörren å tog en vasstår å drack. Se’n gick hon å inte sade något. Det var den käringen som hade haren.

När den käringen dog så fick hon haren med sig. De fick bära både henne å haren till graven, för hon var så tung att bära.