Môllanna och trollpåsen

Môllanna från Annerstubben hade ”trollpåse” med sig vart hon gick. Hon tog ur den och strödde på folk, så att de mest hälsan. Så skämde hon kreatur med den påsen.
Den käringen var på kyrkogården tidigt varje söndagsmorgon och tog jord med sig. Den jorden hade hon i en påse.

Hon hade en särskild påse som hon begagnade när hon skulle ställa till kärlek mellan ett par. Då blandade hon hår av en svart katt i jord från kyrkogården. Hur hon bar sig åt med påsen vet jag inte. En sten hade hon som hon sprang runt tre gånger varje söndagsmorgon, innan folk gick till kyrkan. Stenen var jordfast. Hon sprang kring den för att inte kyrkfolket skulle skämma kreaturen för henne, när de gick förbi. Det fanns ingen som trodde sig till den stenen. Vet inte om den finns kvar ännu.

Kärnkäppen som hon använde till smörkärnan, var av särskilt trä. Den var av en rönn, som hade växt på en jordfast sten. Det skulle gå så fort att få smör med den kärnstaven.

En gång hade en ko kutt bort för henne. Till slut fick hon tag i henne i skogen. När hon ledde hem henne, så stannade hon vid den första bäcken och öste vatten över kon med handen tre gånger.

Så gjorde hon vid tre bäckar. Se’n kutt inte kon bort mer.

I trollpåsar fanns det naglar, kattklor, ormtänder, katthår och sådant.
Hon skurade sällan golvet. Trösklarna skurade hon aldrig.

Folk hade sett att hon tog nattvardsbrödet ur munnen och stoppade på sig. Det skulle hon ha för att hon skulle få lycka med allt som hon ställde till med.

Om hon mötte en som hon inte ville ha något med att göra, så spottade hon efter honom.
Ett trädgårdslanne hade hon gjort som en likkista. Det skulle vara skyddande. Och det tror jag, för folk tyckte att det var styggt med det lannet.