Kreativa botemedel genom tiderna

Det var en gubbe som var sjuk, så att det skaka honom. Åjnes- Erik skulle bota honom. Då tog han en katt och kastade i ryan livs levande. Katten brann upp. Jag mins att det var flera som begagnade sig av den boten, när de fick skakningar i kroppen.

Habicke-bäcken, en gubbe, kunde bota. Han kom till en käring och skulle bota svartsjuka. Han frågade käringen om det fanns någon kallkälla i närheten. Jo det fanns det. Då tog han käringen med sig till källan och när han fick henne att se ned i källan, så knuffade han henne huvud stupa ned i källan. ”Dä gåmmes [?] väl nåen,” sade han, se’n hjälpte han upp henne igen. Se’n vart hon så ilsk [?], så att hon glömde att vara svartsjuk.

Ormskinn begagnades mycket, när en skulle ha bot för sjukdom.

Om en fick tandvärk, så tog en ormskinn som legat vid en stenrös, lade i pipan och rökte. Då gick tandvärken bort. Jag har provat det själv. Ormskinnet skulle vara torkat.

Jag mins en gubbe som hade sytt in ormtänder och ormskinn i livremmen, för att han inte skulle få ”ryggskott.”

Det var inte så ovanligt att folk sömma in ormskinn i livremmen, för att di skull vara bevarade för sjukdom.

Om en skulle bota ”klå” så tog en reda på en orm om våren innan göken gol.

När en tog ormar för bot, så gick det inte an att ta i ormen med bara handen, utan en skulle smocka en klyp över nacken på den. Han blev inte duglig, om en tog den med handen. Och ormen fick inte avlivas, utan han skulle självdö.

Vid Avundsåsen var det en källa, som skulle vara bra att ta vatten ur, när en fick sjukdom i kroppen.

I Nyskoga, vid Igelsjöberg, var det också en hälsokälla. Jag mins att folk tog med sig flaskor från hemmet och gick till den källan och tog med sig vatten hem. Det skulle vara bra att dricka det vattnet, om en fick ”häfta” el. ”frôssa.”

Om en skulle få urinet att lossa, så tog man en kvist som var hopväxt till en ögla och så tog en vatten ur slipramen och hällde genom ringen. Det skulle en göra tre gånger.

Barn som var sjuka togs och ”smöjdes” genom en sådan stor kvist , för att de skulle bli friska. Eller också så tog man en eldbrand och ”kringa” barnet. När branden kastades ut, sade man: ”Satan skulle rie fars och mors oskyldiga barn.”

Det var omkring 1875 så minns jag en som hade ”fallsjuka.” Och då var det en som blev halshuggen. Far till den som hade ”fallsjuka” kom och ville ha blod. Och då var det många som kom och ville ha blod för att di skulle kunna bota ”fallsjuka.”