Knotor och minnen

Det går inte att vara säker än att en kan träff på den döde, så länge det finns nå kvar av hans ben i jorden. Så länge den döde har en knota kvar, så håller han reda på henne. Det är inte lönt att ta ett ben tå en dö, för en får ont å det. Men en kan få låna, om en vill ha till något, det är inte farligt.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.