Käringen på sopkvasten

Jag hade en faster som tjäna i Spikgården.

En dag bad han pigorna att de skulle gå och skära löv. När de kom på vägen, gjorde de sig inte så bråttom. De gick och plockade bär.

Rätt som det var kom käringen flygande. Hon hade en sopkvast under armen.

Det var med den som hon flög. Hon banna dem, för att de var så sena, sedan flög hon så att hon var före dem vid lövet. ”Jäntan skrattar åt det de inte ha sett”, sade käringen. Det var den onde som hjälpte henne att flyga. Hon kunde flyga vart hon ville. Å den käringen var inte god att tas med.