Jakt och öde i skogen

Min morbror var kusk åt brukspatron Geijer på Koppom i Järnskog och fick alltid vara med honom ute och jaga i skogen. En gång de var ute, så kom de fram till en sätter, och käringen där sa: "Kan ni skjuta min hare med, så är ni inte dåliga". — "Åh, det ska väl gå", tyckte Geijer. Han siktade på haren och sköt ett par gånger men träffade honom inte. "Jaså, du är av den sorten", sa Geijer då, "nå, nästa söndag ska jag nog skjuta dej". Nästa söndag gick de dit igen, och då sköt han gummans hare, men det blev inte annat än trasor och skräp av honom. Emellertid på samma gång kulan råkade haren, dog en ko för gumman.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.