Hälsobringande traditioner

”Storsteg” satte sig på ögonen. Det blev rött kring ögonen. Det brukade en bota så att en tog en alpinne eller björksticka. Så tog en en kniv å täljde tre gånger på pinnen, så att en fick en flis för var gång. För var gång en täljde, så skulle en säga: ”Har du storsteg?” Då svarade den sjuke ”ja”. ”Det täljer jag bort”, sade den andre.

”Sår.” Om en högg sig, så tog en å rev av en trasa av kläderna å så torkade en blod på den trasan eller en band henne på såret en stund. Sedan så tog en henne å band om skaftet på yxan å högg yxan i väggen. Då skulle blodet sluta rinna, å en skulle snart bli bra.

En fick inte ta yxan ur väggen förrän såret började att gro. Så att en var säker på att det inte skulle gå upp igen. Om det gick upp å blodet började rinna, så var det värre att stilla det.

Om det blev något illa fatt med en unge å äldre också för den del. Så fanns det kloka gummor, som en gick till å skulle få reda på var en hade fått sjukdomen. Då stöpte hon i vatten. Det var bly eller ten som begagnades. Det smältes, över en skål med vatten. Skålen ställdes på bröstet på den sjuke. Det blev alla slags figurer av blyet, när det kom i vattnet. På dessa figurer såg hon var en hade fått sjukdomen från, om det var ur vatten, jorden.”

”Gulsot” fick en i lövskogen. Det var någon skit som en fick på kroppen. Då tog en sådan där gul mossa å kokade å drack vattnet. Mossan tog en å gned över kroppen med. Det var ingen annan mossa som dugde än den som var på gamla hus.

Tandvärk vet jag att de frestade att bot på det sättet att de skar tre pinnar ur soplimmen. Så petade de i tanden med pinnarna, så gick de å stack dem inom barken på ett träd.

Varter blev en kvitt om en gick å strök dem på en död. Sen gick de bort allteftersom den döde ruttnade bort i graven.