Gamla botemedel och skrock

”Struma” hörde jag de gamle tala på skulle gå an att bota, om en fick tag på en kniv som en mördare haft eller ett plagg som han haft på sig. Så skulle en lägga trasan över det onda eller stryka över med kniven.

Om en fått ”gekt” i bena, så hölls det för att vara bäst bot, om en fick fatt i ett lårben från kyrkogården. Det skulle en ha å skôbb säj med på kroppen, där gekta satt sig.

Det var en gammal käring i Långflon, som tog reda på vattnet som hon hade tvättat gubben sin med, när han var död. Det vattnet hade hon å smörja på kroppen, när hon fick vark. Bölder å vårtor gick också bort, om en smörjde på med sådant vatten.

”Knarn” högg en bort. En skulle hugga på en tröskel, som de fraktat lik över. ”Knarn” brukade att sätta sig i ledarna. Handleden var utsatt. Den leden skulle läggas på tröskeln, så skulle en annan måtta till å hugga över den med yxan. Tre gånger på varje sida om leden, men så att yxskaftet kom över leden å själva yxan vid sidan av leden.