Fôrsgôbbens och Sjöråans Makt

Det skulle finnes näck å fôrsgôbb här i Klarälven. Om det var någon skillnad på dem, vet jag inte. Det var där vattnet forsade som fôrsgôbben fanns. I små bäckar som stälte till älven kom han också upp så att han kom dit där det fanns kvarn. Fôrsgôbben var inte att leka med. När han blev på den sidan så att han inte tålde folk, så hade han kvarnen att stanna. Jag har inte varit med om det, men det hade hänt så många gånger för de gamle. Nog påstod de det.

”Sjöråa” fanns i vattnet. Hon kunde vara både i älven å inne i sjöarna i skogen. Hon var lik ett fruntimmer. Håret var rött som varmen å det hang efter ryggen. När hon var uppe å sprang efter sjön, så väntade hon oväder. Om hon var på nolare kanten så kom det från norr, å var hon på östare kanten så kom det från öst. Om en tog mull från kyrkogården å hade på betet, när en fiskade, så fick en tur med fisk, för ”sjöråa” tyckte om det.