Finn i Änga

Täpp-Jöns i Likenäs hade blivit bestulen. Då gick han till Finn i Änga, som kunde ta reda på tjuvgods. Han tog fram en skål med vatten och sade: Om du vill så skall jag kalla fram tjuven och sticka ut ögonen på honom. Det ville inte Jöns. När du kommer hem, så har du pengarna till rätta. Och när han kom hem, så låg pengarna på trappan.

Per i Olagården satte upp en byggnad, och då var Finn i Änga med och arbetade på bygget. Och då blev Per av med en pipa. Finn gick direkt till det ställe där pipan låg. Så var det en handlare som hade tappat vigselringen. Finn frågade, hur länge se’n det var. ”Det är nu tre veckor sedan”, svarade handlarn. ”Det var rent för länge”, sade Finn, ”men jä ska frest. Det dröjde inte förrän finnen var där med ringen.

Det var en di kalla Halt-Per, han kom i osams med finnen om fisket. Båda hade ryssjorna stående i utloppet till en bäck. Per hade svart hår. Och finnen sade: ”jä ska gäre däj så vit som du nu ä svart”. Per blev av med allt hår han hade på kroppen. Sedan så kom det tillbaka, men då var det kritvitt.

Ibland satte han sjukdom på folk. Olle i Västby hade kört bort geten som gick och betade på rågåkern. Det var finnens get. Finnen blev ond och sa: ”Detta skall du få betalt för”. Olle fick ont i ögonen. Det rann ur dem jämt. Han var till Kristiania och skulle få bot för det, men ingen kunde bota. Till slut dog geten och då blev Olle bra i ögonen.