Fegljus och dödsbud

”Fegljusa ja”. När bror min vart död, så såg mor min att det brann vid ladugården. Det var kort före han dog. En annan gång så såg mor att det brann under bordet. Det var natt, så hon bad att vi skulle tända på å lysa, men då försvann det. Inte långt efter så var det ett barn som dog. När en fick se ”fegljus”, så skulle snart någon dö. ”Dä va fegda för människan”. ”Nu-ä-ddä nôn som ä feger”, sades det, när man fick se ett sådant ljus.