Ett avskalat kortspel

Om en skulle bli en riktig kortspelare, så skulle en ställa med det när en gick å läste för prästen. När en fick nattvarden första gången så skulle en ta den oblaten med. När en var med å spelade kort första gången skulle en lägga den under leken å svärja över den. Se’n skulle en ha den med jämt när en skulle spela kort.

Eller ett annat sätt. – När jag gick till nattvarden första gången, så skulle jag ta klöverknekten å plocka sönder den i så små bitar jag kunde. När jag tog vinet, så skulle jag ta alltihop å svälja ned. Se’n skall jag gå åt kyrkan i tre torsdagskvällar å knacka på dörren. Men först skall jag gå mot kyrkan tre gånger å inte säga ett ord å inte se mig tillbaka. Första gången jag knackade på dörren så hördes ingen ting, andra gången så knäppte det till i låset å tredje gången så fick jag stiga in. När jag kom in så stod prästen på innersidan altaret å skam utanför. Då fick jag ge mig i vems våld jag ville. Gav jag mig i ”fandens” våld så vart jag kortspelare.