Eld och Vattenväsen

”Necken” spel, när han var i di tagen. Om kvällen skulle en inte hålla sig intill stora bäckar. Det kunde inte vara säkert än att han kunde locka en ned i bäcken. Där vattnet dansade runt var det farligt. Han stod där. Necken kunde spela alla instrument. När en badade i sjön eller älven, så var en tvungen att ha en kniv med, om en skulle vara bevarad. Jag såg de som hade bössan med och sköt i kors över det ställe där de skulle bada. De gick inte i vattnet förr.

Benämning på havsfru: ”sjörå”. Själv har jag aldrig varit rädd av mig och så har jag inte fått sett de som kunde göra sig osynliga.

”Sjöråa” höll till i sjön. Det var sällan som hon kunde komma upp och visa sig. När hon kom upp, så blev det något styggt väder. Boskap hörde jag inte talas om att hon hade. Det var bergfolket som hade det.

”Fôrsgôbben” var i kvarnen. Det skulle vara en liten gôbb som ”tômten”. Han hade röd luva på huvudet. Han var så stark, så om det föll honom in att han skulle stänga kvarnen, så tog han tag i vattenhjulet och höll det.. Vattnet forsade över hjulet, men hjulet rörde sig inte.