Draken och lindormen

Far kom in en kväll å sa att vi skulle gå ut, så skulle vi få se ”draken”. Mor blev rädd så hon trodde sig inte ut. Det var som en kvast, som for fram fort. Nu vet jag att det var en meteor, men då trodde vi att det var draken, el. den lede.

De gamle talade om en förskräckligt stor orm som de kallade ”lindorm” Han skulle ha huvud i båda ändar, å om en kom ut för den så spruta han etter så en klarade sig inte. När ormarna kommer ihop i hög, så har de ”ting”. De har en liten sten i mitten. Om en kan få tag i den, så får en tur.

Det var en del som var mer utsatta för ormen än andra. Det blev så om en hatade ormarna.

Om en inte låtsades om dem, så fick en vara i fred, men om en sökte att få livet av dem, så var de påpassliga å kom i möte med en. Bäst var det att låta dem vara i fred.

Bunden jättegädda har jag inte hört talas om. Men det var en gång som älven var så hög här, så att vattnet gick in i bakugnarna för folk.. Då kom det en stor gädda in i en bakugn. Hon var så stor, så att hon kunde inte komma ur ugnen. När de sprättade upp den gäddan, så hade hon en guldring i magen.